| Johann
Kaspar
Mertz räknas idag som en av 1800-talets finaste gitarrkompositörer och en av de mest egna. Hans verk har mer gemensamt med samtida pianomusik av Mendelssohn och Schumann än med föregångarna Giuliani, Aguado och Sor. Olika omständigheter gjorde dock att Mertz´ musik efter hans död låg praktiskt taget ospelad ända in i våra dagar. Han reste från sin hemstad Bratislava till Wien i början av 1840-talet, då intresset för gitarren börjat svalna sedan Giulianis och Sors dagar. Detta hindrade visserligen inte Mertz från att nå framgångar som konsertgitarrist, men olyckligt nog insjuknade han inte långt därpå. Hans tillstånd förvärrades dessutom av en felaktigt doserad stryknin-kur. När han i slutet av 1849 var frisk nog att åter ge konserter så var han som ungrare på grund av det politiska läget persona non grata i Wien. 1855 såg det ut att åter lossna för Mertz i och med nya konserterbjudanden och en seger av en kompositionstävling, men han var märkt av tuberkulos och gick bort i oktober 1856. John
William
Duarte skrev nästan 150 verk för gitarr och luta och var även en flitig arrangör. Hans musik visar en stor spännvidd av olika stilar och i hans Five
Quiet
Songs kan man höra ett tonalt komponerande men samtidigt en stor influens av atonalt, men alla sångerna har en närhet till stillhet och vördnad. George
Merediths poem i Dirge
in
Woods tar Duarte oss till en skog som är mättad av sommarens grönska och utan vind. Livet har sin gång men i skogens stillhet kan man hitta frid och en gång kommer livet ta slut, även för oss människor. Thomas
Hoods poem Silence handlar om den totala och mäktiga tystnaden man kan hitta under vattnet djupt nere i oceanen eller i den tomma öknen. Men i ruiner efter människan, eller där hyenor och ugglor ruvar, där är tystnaden självkritisk och ensam. I An
Epitaph med text av Walter
de
la Mer hör vi en kärleksförklaring till den vackraste kvinnan som en gång funnits, men som hos oss alla så vittrar skönheten bort och är förgänglig, även om den en gång varit ovanligt skön. Edward
Fitzgerald skriver om våren som försvinner bort på samma sätt som en ros i Omar’s
Lament. Att vi alla växer ifrån vår oskyldiga ungdom. Men tänk om kärleken och ödet kunde samarbeta lite bättre! Tänk om vi kunde bryta ner våra försvarsmurar och åter bygga upp något som befann sig lite närmare våra hjärtan och åter igen göra våra liv vackra! The
Birds, med text av Hilaire
Belloc, beskriver Jesus, när han som barn får gåvor av guld och ofantlig rikedom. Men Jesus visar inget intresse för dessa värdsliga ting utan tar istället lera från marken och skapar fåglar som med hans välsignelse flyger högt mot himlen med starka vingar. ’Du Herre är den som kan skapa liv’. Herre, ge även mig din välsignelse så min själ en dag kan få komma till Paradiset. Franz
Peter
Schubert var Österrikare och en av vår tids mest kända kompositörer. Trots att han dog ung, redan innan han hunnit fylla 32, så hann han skriva över 600 vokala verk, 7 hela symfonier, kyrkomusik, operor och även mycket kammar och pianomusik. Medan han levde så var hans berömmelse mest koncentrerad till en liten samling av beundrare i Vienna. Intresset av hans musik eskalerade dock under de följande årtionden efter hans död, då kompositörer som Felix Mendelssohn, Robert Schumann, Franz Liszt och Johannes Brahms upptäckte Schuberts musik och hyllade hans verk till skyarna. Gretchen
am
Spinnrade tillhör en av de mest kända sångerna Schubert skrev för sopran och piano med text av Goethe.
Napoleon
Coste har gjort arrangemanget för gitarr. Gretchens älskade har satt hennes hjärta i brand och hon kan inte längre känna ro i varken själ eller hjärta. Hans hållning, hans ansikte, leendet, ögonen, hans tal och ack, hans kyss!! Åh, om jag bara kunde få kyssa honom igen, då skulle min själ för evigt bli lycklig. Men jag finner inte längre någon ro, hans händer har lämnat mig i ett ständigt beroende och med en törst som inte går att släcka. Litaneis arrangemang för sång och gitarr står Mats
Bergström för. Jacobis text är en hyllning till alla bortgångna själar. Må de finna tröst och ro och må de för evigt känna den gudomliga friden när de äntligen får se Herrens leende och ta emot hans eviga kärlek. Ur Walter
Scotts ’Kvinnan
från
havet’ kommer Ellens tredje sång Ave
Maria. Arrangemanget för sång och gitarr är åter igen av Coste. Låt oss vila tryggt i din famn när vi är uppfyllda av fruktan och rädsla. Din närhet och din tro låter även oss finna ro. Hör våra böner, o Jungfru ren! Hör en kvinnas bön! Ta hand om dem som behöver det och låt friden vila över barnet som tagits ifrån oss alltför tidigt och som nu befinner sig framför vår Herre. Låt honom vila tryggt i dina armar. Heitor
Villa-Lobos har blivit en av de mest framstående Latin-Amerikanska under 1900-talet och otvetydigt den mest viktiga för att sprida den Brasilianska musiken till resten av världen. Villa-Lobos skrev en del Europeisk inspirerad musik men de flesta av hans verk har ett starkt element av Brasiliansk folkmusik. Innan sin död 1959 så hade Villa-Lobos skrivit över totalt 2000 verk innefattande orkestrala, kammarmusikaliska, instrumentala och vokala verk. Flera av hans kompositioner kallade han för Brasilianska Bachian-stycken (Bachianas Brasileiras). När Villa-Lobos turnerade i Europa så brukade han säga ’Jag använder inte folkmusik, jag är folkmusik!’ och ’jag har inte kommit hit för att lära mig utan för att visa er vad jag hittills har lärt mig’. Ett av hans mest omtyckta och kända stycken är Bachianas
Brasileiras
Nr. 5 för sopran och åtta cello. Villa-Lobos jobbade gärna på sina kompositioner även efter det att de blivit publicerade och arrangerade många av sina verk för olika instrument. Versionen för sopran och gitarr av Bachianas
Brasileiras
Nr. 5 har kanske blivit den mest spelade. Isaac
Manuel
Francisco Albéniz var en spansk pianist och kompositör som blev mest känd för sina verk baserade på en stark folkmusikanda. Albéniz var ett underbarn och spelade sin första pianokonsert redan som 4-åring. När han var sju så blev han godkänt på intagningsproven till Paris Musikhögskola men blev inte antagen, då Musikhögskolan ansåg att han var alltför ung. Albéniz karriär tog fart vid 9 års ålder då hans far tog Albéniz och hans syster Clementina på turné i norra Spanien. Sedan fortsatte resor till Cuba, USA och Europa. Många av Albéniz verk har blivit transkriberade till gitarr. Arrangemangen av Asturias och Granada är gjorda av Jakob
Henriques. Manuel
de
Falla var tillsammans med Isaac Albéniz och Enrique Granados en av Spaniens viktigaste musiker under första halvan av 1900-talet. Hans började sin karriär som pianist men vann under sin ungdom både piano och kompositions tävlingar i Madrid. Likväl som både Albéniz och Villa-Lobos var också de Falla inspirerad av sitt lands folkmusik. För de Fallas del så blev den Andalusiska folkmusiken den viktigaste delen i hans komponerande och särskilt då den Andalusiska flamencon. 1907 flyttade de Falla till Paris och mötte där många kompositörer som påverkade de Falla i sitt komponerande, bland andra impressionisterna Maurice Ravel, Claude Debussy, Paul Dukas, Igor Stravinsky och Isaac Albéniz. Tillsammans med Stravinsky reste de Falla sedan vidare mot London, Bryssel och Milan för att göra konserter och det var även under denna vistelse som han under 1914 skrev ett av sina mest kända verk för sopran och piano, Siete
canciones
populares Españolas. Gitarristen Miguel
Llobet har arrangerat sångerna för sopran och gitarr. Susanna Andersson gjorde sin professionella debut som Zerlina vid Grange Park Opera 2005 och strax därefter Adina i Kärleksdrycken vid Nürnberg Opera. Hon har därefter uppträtt vid Opera North, Covent Gardens Lindbury Studio Theatre, Garsington Opera, Den Jyske Opera, English National Opera, Teatro Colon, Leipzig Opera och Weimar Opera och har gjort roller som Nattens drottning, Susanna, Lisette, Valencienne, Blondchen, Papagena, Venus och Gepopo, Greta, Servilia, Zerbinetta, Oscar samt Musetta.
Susanna har varit solist med orkestrar som Danska och Svenska Kungliga Filharmiorkerna, Malmö och Helsingborgs Symfoniorkester, Stockholms Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, English Chamber Orchestra, Helsinki och Grazer Filharmoniska Orkester, Odense, Aarhus, Queensland, BBC Scottish och BBC Symphony Orchestra och Weimar Staatskapelle. Hon har jobbat tillsammans med dirigenter som Christopher Hogwood, Lawrence Foster, Roy Goodman, Ingo Metzmacher, Tecwyn Evans, Ira Levin, Andrew Manze, Edward Gardner, Baldur Brönnimann, Stefan Solyom, George Benjamin, Alberto Hold-Garrido, John Storgårds, Sian Edwards och Leo Hussain.
Under 2008 gjorde Susanna debut vid BBC Proms där hon sjöng ’Gaudete’, ett verk som skrivits till henne av komponisten Stuart Macrae, och förra året uruppförde hon verket ’Animal Songs’ av den svenska tonsättaren Albert Schnelzer, ett stycke som även det skrivits till Susanna. Under 2008 kunde Susanna även ses som solist vid Polarprisutdelningen i Stockholm och 2004 var hon gästande solist vid Nobelprisutdelning.
Under 2006-2007 var Susanna, tillsammans med pianist Eugene Asti, utvald som artist i ECHO Rising Stars serien och de framträdde vid konserthus i London, New York, Aten, Amsterdam, Köln, Wien, Birmingham och Bryssel.
Susanna har framträtt vid bland annat Holland Festival, Adelaide Festival, Alderburgh Festival, RuhrTriennale och Festival d’Automne och gjorde under 2015 sin debut vid Salzburg Festspiele i Wolfgang Rims ’Die Eroberung von Mexico’. Hon har gjort sig ett namn i operavärlden för nutida musik och har haft mycket succé genom att sjunga bland andra Benjamin Brittens ’Into the little hill’, Luigi Nonos ’Prometeo, Oliver Knussens ’Higgelty Piggelty Pop!’ och Ligetis ’Le grand Macabre’.
Under hösten 2015 gjorde Susanna succé i sin rolldebut som Violetta/Traviata på Folkoperan och även som Pamina i Trollflöjten på Åbo Svenska Teater, Turku.
Susanna föddes i Östersund, Jämtland men bor numera i Kvidinge, Skåne. Hennes sångstudier inleddes vid Ljungskile Folkhögskola och fortsatte sedan i London på Guildhall School of Music and Drama där hon bland annat vann skolans prestigefyllda ’Gold Medal’ tävling 2003 och året därefter Kathleen Ferrier Song Prize.
Jakob Henriques, född 1972, erhöll solistdiplom från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1997. Han har varit solist med flera av Sveriges orkestrar däribland två gånger med Sveriges Radios Symfoniorkester dirigerad av Okku Kamu samt Niklas Willén. Bland utmärkelser kan nämnas att Jakob tilldelats det maximala stipendiebeloppet för utlandsstudier från Kungliga Musikaliska Akademien. Han har vunnit första pris och pallplaceringar vid flera internationella gitarrtävlingar.
Jakob har konserterat på musikfestivaler i Sverige, Ryssland, Italien och USA. Han medverkar på en handfull cd-skivor varav två är soloinspel-ningar med originalmusik för gitarr som ofta spelas i radiostationer som spelar klassisk musik.
Jakob anlitas även som jurymedlem vid internationella gitarrtävlingar i Sverige, Ryssland och Italien samt har varit ”President of the Jury” i Uralbergen, Ryssland. Han har också givit masterclasses vid internationella gitarrfestivaler och hos flera av Sveriges Musikhögskolor.
Sedan våren 2004 är Jakob konstnärlig ledare för den svenska musikfestivalen Musikdagar i Gryt.
|
|